I morgon fyller Du 23 år

Pratade precis med Dig Zandra, i morgon fyller Du 23 år och livet leker för dig! Du var så glad för din kommande intervju för en praktikplats på ett känt företag, jag önskar Dig all lycka i världen!

 

Kram Din mamma

Jag måste visa Er Sandras senaste designjobb

Jag måste få visa Er Sandras senaste skapelse, hon började som ni vet på grundutbildningen för textil och design.

Sandra har gjort stora framgångar i skolan, hon skapar vackra kläder allt från att hon designar dem till att hon färgar tyger och syr dem till vackra plagg. Denna klänning ovan har hon jobbat på flera nätter, suttit och knutit knut för knut. Sandras liv ser ut att ordna sig, hon har dock sviter av sin anorexi som aldrig kommer att läka, bla problem med magen och svårt att smälta mat etc. Men för övrigt känns det just nu som om Sandra är i balans och skapar fina kläder. Hon har fått beröm från många över hela världen, människor som vill köpa hennes kläder trots att Sandra i dags läget bara skapar till sig själv. Men förhoppningsvis kan hon en dag leva på sitt skapande.

Sandra jag längtar efter att få fira Påsk med Dig! Din mamma

Det går att övervinna anorexi

Det är med tårar i ögonen jag läser om en tjej vars mamma jobbar minut för minut för att hennes dotter skall klara sig levandes igenom sin anorexi.

Min Sandra är ett levande bevis för att det går att ta sig ur det, men det tar tid, det tar år och det kommer alltid att ligga under ytan och pyra liksom en ginsta som kan flamma upp när som helst.

Vi fick ett julkort från Sandra i år, där skriver hon: Tack för allting ni har hjälpt mig med under året, jag hade inte fixat det utan er. Detta julkort kommer jag att spara i mitt hjärta för alltid, det känns som en lottovinst att se Sandra planera för framtiden och studera till sitt favorityrke.

God Jul till er alla där ute, det går att övervinna vad som helst med kärlek och mod!

Sandra mår bra

Jag har inte skrivit här på snart 1 år, vill bara att ni skall veta att vår kamp har gett livsglädjen åter till Sandra.

Alla ni där ute, ni som mår dåligt och ni som är anhörig till någon som inte orkar leva mera, våran Sandra är ett levande bevis på att man med kärlek och vilja kan övervinna sin dödslängtan.

Sandra, du betyder allt i mitt liv, du har verkligen blommat upp och hittat stigen som leder dig framåt i livet!

Kram din mamma

Sandra fyller 21 år och mår bättre

I morgon kommer Sandra hem för att fira sin 21 års dag, dagen som jag för två år sedan aldrig trodde vi skulle få uppleva.

Jag har inte skrivit på länge, många har säkert undrat hur det är med Sandra, faktum är att hon mår bättre. Hon lever och planerar framåt, jag kan se framtiden i hennes ögon och just nu så har livslängtan övertagit liemannens plats.

Förra helgen var jag och Sandra iväg tillsammans, vi övernattade på ett hotell och hon hjälpte mig med min hobby. Vi hade en fin dag ihop och allt det som har hänt kändes fjärran. Jag ser framemot i morgon och känner glädje över att fira ännu en födelsedag.

 

Sandra var på ätstörningsenheten

För drygt två månader sedan ringde Sandra till  mig, hon pratade lite om allt möjligt och precis då jag skulle lägga på luren sa hon att hon behöver hjälp med sina ätstörningar. Jag blev mycket förvånad då hon nästan hela tiden har nekat till att hon har problem med anorexi / bulemi.

Vi pratade lite och kom överens om att jag ringer till ätstörningsenheten och bokar tid till Sandra. Jag trodde att det skulle gå så lätt men tji fick jag som vanligt, Sandra var tvungen att ringa själva, trots att hon inte orkar prata om problemet. Jag tänkte först fejka samtalet och leka Sandra men till sist fick Sandra kraft att ringa själva. Inget hände de närmaste veckorna så jag ringde upp och ifrågasatte varför Sandra inte fått någon tid, de svarade att de var mitt inne i en internutbildning och därför hade de inte tid med nya patienter. Jag ifrågasatte det och tyckte att patienterna går före utbildning men fick inget gehör.

Förra veckan ringde jag igen och tjatade tills jag fick en tid då en patient lämnat återbud. Så i veckan var jag med Sandra nere på ätstörningsenheten, det var givande på alla vis, jag lärde mig mycket nytt om hur Sandra mår just nu. Sandra skall på återbesök där hon skall få äta en lunch tillsammans med en sköterska som skall se hurdana problem Sandra har. Jag hoppas att detta skall hjälpa Sandra med hennes problem.

Under samtalet på sjukhuset kom det fram att Sandra ”vaknat” upp från sin dödslängtan i samband med hennes sista självmordsförsök i augusti ifjol, då hon skar upp underarmen med en flaska. Det var närvaron av hennes pojkvän och syster som fick henne att förstå att hon inte ville sina närmaste anhöriga illa och att hon är älskad. Detta kändes som bommull för mitt hjärta.

Sandra hade sin första verinssage

Jag har inte skrivit på ett tag nu och många av er undrar säkert hur det går med mig och Sandra. Ibland är jag vidskeplig och tror att om jag skriver att Sandra mår bättre så händer det snart något negativt, men nu kan jag inte vänta längre med att berätta att Sandra mår mycket bättre idag.
I höstas då vi åkte in akut så påbörjade Sandra medicinering med Topimax och faktum är att Sandra har mått bättre och bättre sedan dess! Så trots att jag inte gillade de tidigare medicineringarna som bara drog ned henne i skiten så har de nu lyckats finna en medicin som fungerar.

I måndags höll Sandras skola sin första vernissage på ortens kulturhus, det var fullt hus kan man säga och Sandra strålade i kapp med sitt självporträtt. Det kändes gott i mitt hjärta att se henne på så bra humör och att hon orkade le trots att jag vet att det finns många orosmoln på hennes himmel. Annat vad jag reflekterade över var att Sandra var iklädd en kortärmad tröja, hon döljer inte längre de stora ärren som hon fick efter sitt senaste självmordsförsök då hon skar upp hela underarmen på två ställen  med en glasflaska. Ärren berättar om en tragisk historia men den klarar Sandra av att bära med stolthet.

Kritik mot psykiatrin – vi fick lite upprättelse

Det känns som om Sandra har fått lite upprättelse nu, idag stod det i tidningen att psykiatrin och det sjukhus där Sandra var intagen har fått kritik från Socialstyrelsen.

Det efter att en person som var tvångsintagen hade lyckats köpa läkemedel på apoteket som denne sedan använt för att försöka ta sitt liv.
Patienten fick krampanfall och överfördes till intensivvårdsavdelningen för observation. Efter några timmar fördes patienten tillbaka till den psykiatriska kliniken.

Socialstyrelsen vill nu att verksamhetschefen ser till att rutinerna kring övervakning av patienter förbättras och att personal som tas in som extravak har god psykiatrisk kompetens.

Sandra planerar framåt

Jag träffade Sandra igår, hon har återigen gått ned i vikt men annras ser hon fräch ut. Jag tänkte att det kanske inte var passande att hela tiden tjata på hennes vikt så jag sa inget om det.

Sandra går ut skolan i maj och med det måste hon också flytta hem. Hon var oroad över tanken att flytta hem och jag förstår henne, hon trivdes inte alls hemma och hon är gammal nog att klara sig själva. Jag skall göra så gott jag kan för att hon skall lyckas finna en lägenhet att hyra om inte annat så kanske en i andrahand. Hon har stått i bostadskö i ett år nu men inte fått någon lägenhet åandra sidan så säger kommunen att det är 6 års kö. Men hur i attan tänker de egentligen, skall man ställa sig i kö som 12 åring för att få lägenhet då man är 18 år? Alla vet att man inte får stå i kö förän man fyllt 18:(

Sandra kommer att få ett hårt bakslag om hon tvingas flytta hem, det vet både hon och jag, ingen av oss vill att hon skall bli lika dålig som hon var tidigare. Jag har försökt prata med de kontaktpersoner som Sandra har men ingen kan trolla fram en lägenhet, trots att de vet att det kan bli Sandras död att flytta hem. Jag menar död för hon har ju varit så nära att lyckas ta sitt liv så många gånger nu, efter att hon flyttade så har allt sett ljusare ut. Miljöombyte gjorde mycket för Sandra. Hon vill helt enkelt ta hand om sig själva och så är hon 20 år, då vill de flesta bryta upp från sina föräldrar.

Sandra firar med sin pojkvän

Det är nyårsafton i morgon, Sandra är fortfarande hos sin pojkvän och skall fira där. Jag har hört en stor förväntan i hennes ord, nyårsafton måste bli perfekt! Förväntningar kan förstöra allt, besvikelsen kan bli allt för stor. Varför målar man upp nyårsafton till en så stor grej?
Vet att Sandra blev besviken ifjol, hoppas att hon klarar av detta nyår bättre.

Sandra lilla, jag önskar dig en fin nyårsafton och att alla dina förväntningar skall uppfyllas, det är du värd efter att du har orkat ta dig igenom ännu ett år!

Kramar din mamma